-Jag är stor och fet och kort och lång och ganska lagom.
-Jag trodde du var liten. Pytteliten och kort.
-Vaddå pytteliten, det känns som en förolämpning eller nåt.
-Du har ju ett litet huvud
-Jaja, jag är feldimensionerad. Du skulle se mina axlar, de är bredare än jag är lång, Men nu pratade vi väl bara om höjd och bredd. Resten är tabu. Eller det är ointressant. Det hamnar i prata bara för att prata facket. Då föredrar jag att du håller käften. Fast du har ganska fina tänder så du kan få smälla av ett leende då och då.
-Så här?
-Nej, så här.
-Nu är du kontrollerande.
-Ja, det är bara för att jag vet att du säger ifrån.
