40
När jag slutligen gjorde upp med New York hamnade jag på 135e gatan. Det var inte många vita där, förutom T. Vår granne hette Moira och var en förtjusande crackhead, som misstog min D vän för en latinsk gigolo. Hon kunde vädra om dörren stod det minsta på glänt och brukade klampa in och sätta sig på D för att stryka honom sensuellt över låren medan han skickade vädjande blickar efter hjälp. Med lite tur fick vi iväg henne med lockelser om pengar, godis eller en kam, men oftast såg jag D drivas till tårar som tog dagar att torka och jag skäms fortfarande över att jag inte kunde göra mer.
